--/Den senaste tiden\--

Detta år har inte varit som det brukar. Jag har typ inte herjat så mycket som iår som alla andra år. Året har inte änns börjat, Va fan liksom?=/ Men nu är det stopp. Jag har varit arg, förbannad och ledsen. Fylld av hat längt inne som inte ville släppa ut. Jag ville inte visa att jag ännu en gång misslyckad och är värdelös. Det var det sämsta jag kunde göra. Istället låsades jag att jag var skit glad och hur lycklig som helst. Dock var jag både arg och väldigt ledsen på personen i frågan. Så jag har härja runt, festa som ett as och i och med det hände andra misstag och även roliga saker. Men det som hände och var är INTE jag. Men tack vare denna urspårning så har jag kommit fram till att det är okej att var ledsen, och börja säga det till dom närmsta att jag mått dåligt och hur läget har varit. Har nästan trott att dom två närmsta varit så arga att jag förlorat dom. Men med glädje kan jag säga att säga att jag förklara hur dum jag vart, varför och erknänt att jag mått dåligt förstod dom och vi står varandra nära ändå om inte närmare. Är sjukt tacksam för det och även om det har vart kaos så har det varit roligt. Men det är inte min grej så nu blir det lungt och stillsamt framöver. När han inte verka va ledsen att det var slut så varför skulle jag det? Men lärdom av detta så ska man ta hand om sig själv och sina känslor trots alla andra. Är det jag som mår dåligt ska jag ta hand om det. Inte dölja! Det blir bara värre. Men nu mår jag faktiskt mycket bättre när jag erkänt för mig själv och andra att jag mått dåligt. Man säger inte sånna saker och gör inte sånna saker som han gjorde. Klart det sårar. Men genom detta har jag fått några nya vänner faktiskt och fått kontakt med en gamla vän som är på den lungna nivån med som jag ska hälsa på snart. Känns bra, för vist är det så att man kan inte göra nått åt sitt mående för än man erkänner att det är som det är?

Så var jag hos hans mor och hämta några grejer. Hon såg jätte ledsen ut och sa "Hur är det? Jag har tänkt på dig" Va jobbigt att se henne ledsen men ändå var det skönt att det inte bara var Jaha Ingela här! Hej då. Så tack för det.

Så tack för bra musik som öronen hör, tack till min vänner som vet vilka dom är att dom finns i mitt liv. Ibland älskar jag bara livet. Motgångarna får man ta tag i och det fina och bra får man ta vara på. Yeeeah :)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0